Jag behöver inte drömma mer. Men jag gör det ändå.
En gång drömde jag att jag inte hade ångest. En gång drömde jag bort sjukhuset. En gång drömde jag bort alla jag höll av. Oftast drömmer jag om drömmar. Som kan och borde och vill bli verklighet.
Jag kommer alltid drömma. Även när jag inte borde. Och inte behöver.
Det är en hobby. Oftast.
1 kommentar:
Sluta aldrig drömma och glöm inte heller bort dina drömmar:)//Mami
Skicka en kommentar