Hittade en gammal, trasig lapp. Minns inte från när, men känslan minns jag. Trots att det är borta nu, bättre nu, så minns jag.
"Vad är det som känns värst? Vad är det som fyller mitt huvud med sådant kaos att jag inte ens kan sakta ned mitt hjärta med honom intill mig? Paniken. Precis där, oavsett om han är -- mil bort eller precis intill mig."
Och jag älskar honom fortfarande. Och känslan försvann ur verkligheten men fastnade i minnet. Ersattes förmodligen av någonting bättre, någonting starkare och någonting viktigare. Älskar honom fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar