tisdag och grundmålning

Spelar lite för hög musik för att mina nyväckta öron ska klara av det. Fast det är ganska skönt att slippa känna. Oavsett hur motsägelsefullt det är.

Det var folk. Överallt. Och det var natt. Och det var farligt att vara ute, men vi hade inte något val. Vi var tvugna att ta oss... någonstans. Det var ... folk där som inte var snälla. Oftast var de avstängda och märkte oss inte. Men lite då och då vaknade de till och ville äta av oss. Då sprang vi. Det var inte folk jag tyckte om. Någon från skolan, någon jobbig jävel jag knappt kände, han som alltid sitter och ser så jävla död ut. Det var folk jag visste vilka de var och vi tog hand om varandra. Bar packningen tillsammans och sprang från odöda hundar som dröp om blod tillsammans.
Sen vaknade jag och förstod inte ett enda skit av vad det betydde.
Skam den som ger sig.

markus och huvudvärk

Jag vet jag har mig själv att skylla, har vetat det varenda --
"Det är ju fan så att man blir rädd." ...
Men viggo är fortfarande lugnet.

skratt och plektrum

Han kom tillbaka redan i morse, precis när jag vaknade, med den där hopplösa känslan att allt var nu tamejfan över. Den fyraåriga pojken på restaurangen som bara ville sova skulle aldrig hitta sina föräldrar igen. Då hade de inte lämnat honom där med avsikt. På insidan av hans stövlar stod med spritpenna en lång förklaring på varför pojken blivit lämnad på stans finaste restaurang. Jag minns den bara inte. Han hette Timothy. Jag glömde det hela tiden. Han hade två systrar som hans föräldrar fortfarande älskade och valde att behålla. Och han var den sovande pojken som välte hela vagnen mitt i restaurangen för att han var så trött, så fruktansvärt trött. Och det var en sådan dag då inte en jävel brydde sig förutom jag. Jag skulle ringa polisen men ångrade mig. Tänkte på min mamma. Socialen. Jag såg att min pappa var där och åt. Han ville äta i fred. Ingen hade en telefon jag kunde låna. Pojken satt i vagnen och sov. Jag ville ge honom någonting att äta eller dricka. Vatten, pasta eller kanske bröd. Jag plockade upp honom ur vagnen och frågade. Han nickade men ville bara sova. Han lade sig mot mitt bröst och somnade i min famn. Han var så tung, så liten, och redan vid fyra års ålder hade han lärt sig det jag försöker med idag. Han sov bort sin ångest, sket i att restaurangen var full med folk som försökte äta sin femhundrakronors-rätter. Han sov. Och där stod jag med ångesten han borde haft och jag brydde mig inte. Hellre jag än honom. Jag visste bara inte vad jag skulle göra härnäst...
Sen vaknade jag, saknade pojken lite, och ångesten i magen var som ett stort svart hål som efter en stund fylldes med lättnad. För han fanns inte på riktigt. Bara en dröm.
Han är tillbaka - min vän. Och jag vill att han tar pojken i sin hand och att de försvinner till sin egna dimension. Och sen aldrig ser varandra mer. För jag skulle rädda pojken från ångesten. Kom tillbaka min vän, när du lämnat pojken ifred för alltid. Enda gången du är välkommen tillbaka.

äggröra och troll

Du kommer och går lite som du vill, men det stämmer att det blir enklare med tiden, min vän.
Vi ses nästa gång. Jag önskar dig inget annat än olycka tills dess.

månsten och doften

Drömde att jag var med någon annan inatt. Simpelt. Det kändes inte som det gör när jag är vaken.
Behöver kanske räddas från mig själv.
Under dina kläder.

Men vad gör det om hundra år.

änglar och harmoni

Hittade en gammal, trasig lapp. Minns inte från när, men känslan minns jag. Trots att det är borta nu, bättre nu, så minns jag.
"Vad är det som känns värst? Vad är det som fyller mitt huvud med sådant kaos att jag inte ens kan sakta ned mitt hjärta med honom intill mig? Paniken. Precis där, oavsett om han är -- mil bort eller precis intill mig."
Och jag älskar honom fortfarande. Och känslan försvann ur verkligheten men fastnade i minnet. Ersattes förmodligen av någonting bättre, någonting starkare och någonting viktigare. Älskar honom fortfarande.

sommarplågor och grusvägar

"Så när jag sitter här med en cigg i ena handen och en handfull tårar i den andra, så tänker jag se på det som någonting positivt istället."

grindar och grönt

Ibland önskar jag att jag kunde stänga av det. Pausa livet och börja om någon annanstans. Ett annat liv, men andra människor och nygamla känslor. Sluta lyssna på alla andra, börja lyssna på det som skaver inombords. Låtsats att fel är rätt och borta är kvar.

Jag är precis här.