fiskmåsar och kastrering

,
Lindemans. Kan inte livet vara lite mer som på Lindemansreklamen?

trehjulingar och tankekraft

,
Det ska inte behöva vara såhär.

Auyda me.

chile och kaffe

,
a blast from the past.

johan och göran

,

Johan och Malin

<3

navid och påslakan

,
Vad är det för fel på ett bultande hjärta. Om någon vet - snälla berätta.
När klaffarna klaffar borde det vara rätt. ...det ska inte vara lätt.
Människor blir kära, så jag måste få fråga - får jag komma lite nära?

glasögon och tyskland

,
Filtrera. Och fokusera på det positiva.

urbant och skakigt

,
Sluta spela charader och glöm det som redan står skrivet. När ska det kännas som vanligt igen?

nässpray och koffein

,
Mardrömsbeklädda nätter. Och aldrig tidigare har det känts så bra att vakna upp bredvid dig, med de ilande - nästan panikfyllda - känslorna från nattens uppståndelser kvar i bakhuvudet och veta att jag har det så mycket bättre med dig. Bättre. Med dig. Utan allt nonsens. Det är bättre nu. Vi mår bättre nu.

salt och peppar

,
scratch that last part. önskningar i verklighetens absurda hormonvimmel.

kärlek och sängkammare

,
Hans hjärta dunkade i bröstet på honom. Lika hårt som dagen innan denna, och dagen innan dess. Jag kunde känna det. Känna dess stadiga rytm mot min rygg. Jag lät mig bli liten i hans famn och lugnades av hans hjärtas jämna slag.
Jag kunde höra hans andetag. Känna dem mot mina kinder när jag vände mig mot honom. Sött. Nära. Fuktigt. Den var precis som den brukade. Jag försökte synka våra andetag så jag skulle få andas in... honom. Känna hans luft på min tunga. Nästan samma smaker och dofter som hans kyssar... Men hans andetag var för snabba och korta, mina för långa och sega. Jag lät istället mina läppar snudda hans och han svarade med att hårdna greppet om mig. Då dunkade mitt hjärta snabbare. Tryggt. Nära. Hemma. ...sovandes.

grodlår och hamsterspår

,
Vill känna mig hemma. Precis som på morgonen. När du viskade i mitt öra och älskade med mig. Kärleken - här kommer vi. Igen och starkare än någonsin. Hungriga som fan och ensamma trots att vi har varandra. Lova att du tar hand om oss.

sprakel och utbyggnad

,
Höll fast i hans armar. Krampaktigt. Ville inte ha smärtan cirkulerade kring huvudet. Ville... kunna andas. Hyperventilerade. Andas.
Kände sig inte hemma i sin egen säng. Närmare... Närmare honom. Ville känna samma trygghet. Kunde inte. Ville... slippa feberdrömmarna.

transaktion och myror

,
smakprov

Runt taklampan slingrade sig små ormar av rök. Cigaretten han hade i munnen använde han sig av för att tända nästa. Han sjönk ned i köksstolen. Mörkret omringade hans trötta, slappa kropp. Ringarna under ögonen syntes inte i det ljusfattiga rummet men han visste att de var där. De gjorde ont. Precis som huvudet gjorde ont. Och precis som kroppen värkte och dunkade.
Cigaretten slank ur handen på honom och föll i golvet. Hans nästintill lealösa kropp spände alla sina muskler när ilskan kröp sig på honom. Hans huvud var inte med. Hjärnan tänkte inte. Han visste inte vart han skulle dirigera den styrka hans spända muskler ingav så han slog näven i bordet. Sakerna hoppade till och när de föll tillbaka på bordet hamnade de flesta av dem på högkant. Han andades tungt. Musklerna värkte. Mer smärta. Handen han drämde i bordet värkte. Han sjönk ned djupare i stolen. Andades tungt. Han letade med händerna efter ciggpaketet någonstans på bordet framför honom. Någonstans i mörkret. På högkant. Han fiskade upp en cigarett. Den sista. Det tomma paketet lät han slinka ur handen och falla till golvet. Hade han haft lyset på så hade han sett hur illa hans händer var däran. Koagulerat blod bildade skorpor. Varande sår. Stickor. Över allt i fingerspetsarna. Stickor... En ny orm slingrade sig från cigaretten upp mot taket.