babbel och torktumlare

tomma tankar med finslipade diamanttårar. ekot sprang mellan väggarna och dropparna bombade omgivingen. inombords fanns för mycket. för lite. för ofta. för tomt. fyllt, överfyllt.
tvingad till rankning. tvingad till tomgång.
rund omkring, kantig och smärtsam inuti.
blossen, drickandet, sexet hade vägts. för tungt. för mycket, för snabbt.
det brann. olidlig värme överallt. svettdroppar på överläppen och sot i lungorna. bomberna. bomberna.
smakliga oröstade, gigantiskt svullnad.

ensam.

kastruller och silversalva

Förrgår.

Tog mig igenom Södertälje trots yrvädret. Jag anlände med vatten upp till knäna, genomsura skor och smälta snöflingor över hela ansiktet. Sminket rann nedför ögonen och frisyren jag hade när jag lämnade hemmet fanns ingenstans inom synhåll.
Edward skapade också snö. Fast flitigare. Och med mer passion. Efter det betraktade vi självlysnade tatueringar och drog fingrarna genom varandras hår. Det var ingen tid som passerade särskilt hastigt.
Vi bekantade oss med Håkan. Tydligen kan man älska SSK genom att slå ned domaren med brutna revben. Då har man visat att man gör vad som helst för att laget ska kunna vinna. Jag och min pojkvän blev bjudna till alla matcher nästa säsong. Jag tror inte han minns oss nu när alkoholen har tynat bort.
Vindrickande mammor och tokiga morgonrocksgubbar blev inte riktigt vår grej efter några minuter.


Hans armar runtom mig och svala andetag längsmed nacken var det som fick mig att somna... Enrique Iglesias hördes spelande riktigt dovt på andra sidan dörren. Det var då jag insåg att jag hade vaknat. Jag stirrade ut i mörkret. Hade tankarna för mig själv trots att han låg så nära. När jag hade hört Rhythm Devined för fjärde gången steg värmen väsentligt. Han höll mig närmare, jag kände honom emot mig, hörde hans andetag, hjärtslag och kände hur hans händer smekte mina armar. Någonting surrade i bakgrunden. Jag slöt ögonlocken och lät närheten välla över mig.

Nästa gång jag vaknade var det tyst. Händerna som drog av mig min tröja ville tydligt ha någonting. Det var fortfarande varmt. Han smakade sött. Jag var glad över att Enrique hade dött ute i vardagsrummet. Trots det så var det var inte särskilt tyst så länge till.

fiskar och påslakan

Jag hade ju bestämt att jag skulle gå och lägga mig tidigt idag. Speciellt efter att ha somnat ganska oväntat under alla studier mellan sex osh sju. Men så blev det ju inte. För nu är det inte ens tisdag längre. 
Jag satt med spanskan så länge att jag inte ens vad jag ska ta mig till längre.

Och så har jag självfallet försummat allt arbete om Australien. Det skulle tydligen vara klart imorgon?

Skolan är inte så ansträngande, det är jag som finner det svårt att faktiskt ta tag i arbetet och göra det som borde göras. Allt prat om att "det kommer lösa sig" har jag tagit till sin spets på tok för länge. 
Och inte heller orkar jag ta tag i de relationer som strular mest. 

"Du kanske skulle ta och prata med din psykolog och reda ut det som stör dig mest innan du tar dig vatten över huvudet genom att ge dig in i relationer du inte kommer att klara av."
-och hur går det? "Det kommer lösa sig."  

Och eftersom vi drar det till sin spets, vad händer då? Mycket agerande och väldigt lite tänkande.

För vet ni vad?

DET KOMMER LÖSA SIG.

kiss and tell

Some deny and search for things that never come around
Do I feel like a fool?
The places I have ran to all my life have disappeared
And I owe this all to you

I'm feeling like I'm sinking
And nothing's there to catch me, keep me breathing

What do I have to do?
Why can't this hurt be through?
I'm going head unto
Something I know I will fail
Why can't this kiss be true
Why won't you please let me through?
I don't understand why you always push me away

The last thing I would like to do before I go away
is cry there next to you (next to you)
Cry and talk about the good old days and where they've gone
And now how much I hate you

What do I have to do?
Why can't this hurt be through?
I'm going head unto
Something I know I will fail
Why can't this kiss be true
Why won't you please let me through?
I don't understand why you always push me away

I feel the blood drip off my body as it falls right there
on the ground
What am I now?

What am I now?
What am I now?

What do I have to do?
Why can't this hurt be through?
I'm going head unto
Something I know I will fail
Why can't this kiss be true
Why won't you please let me through?
I don't understand why you always push me away,

korn, <3

pain and suffering

..."The water hits me from multiple directions it hits my chest, my back, the top of my head. It hits my arms, my legs. It burns and it hurts and I sit and I take the burn and I take the hurt. I don't do it because I like it, because I don't. I sit and I take the pain and I ignore the pain and I forget the pain because I want to learn some form of control. I believe that pain and suffering are different things. Pain is the feeling. Suffering is the effect that pain inflicts. If one can endure pain, one can live without suffering. If one can learn to withstand pain, one can live withstand anything. If one can learn to control pain, one can learn to control oneself. I have lived a life without control. I have spent twenty-three years destroying myself and everything and everyone around me and I don't want to live that way anymore. I take the pain so that I will never suffer. I take the pain to experience control. I sit and I burn and I take it."

hets och missnöje

Hon förde koppen till sina fylliga läppar och kände den beska smaken av espresso när den varma vätskan flöt över hennes tunga. Hon andades in kaffeångan och kände hur hon metodiskt valde att stänga cafépratet ute. De nya röda spetstrosorna hon bar skavde i grenen och hon ville inget hellre än slippa det obehag som sköt igenom hela kroppen för varje gång hon rörde på sig. Armbandsuret sade åt henne att hon redan hade väntat länge nog. När hon reste sig upp för att ta ta sig ut ur det fördömda landet av kaffedrickande ungdomar kunde hon inte undvika att upptäcka sig själv i spegeln som var så välplacerad ovanför cafébaren.

Hon märkte att hon stod ut makabert från mängden. Hon såg ut att höra hemma på röda mattan. Hennes helsvarta aftonklänning räckte inte längre ned än fjortonåringarnas tunikor och hennes nyrakade ben landade i nya Jimmy Choo-skor. Hon var väl medveten om att hon var oerhört vacker för sin ålder, och med det i tankarna kunde hon lämna fiket och det ihåliga pratet bakom sig med självförtroendet i topp...

Märkte ni hur osmidigt jag hoppade i tempus, eller hur totalt meningslöst detta kassa inlägg är?

godnatt,

kopparringar och pastaplantor

Vad är det som sker egentligen?
Jag satt vid datorn, klickade mig runt på diverse webbsidor och plötsligt stelnade jag till.
Facebook - sidan jag aldrig loggar ut från - blev jag plötsligt utloggad från. Jag blev ju tvungen att ange mitt lösenord för att logga in igen...
Paniken sprider sig, jag kallsvettas, kan kan inte tänka klart. Sifferkombinationer, ord, meningar... allting snurrar runt. Vad har jag för lösenord?
Jag testar mig fram skriver in det ena efter den andra. Mammas mellannamn, favoritmat, födelsedatum, antalet lästa Stephen King-böcker, husdjursnamn, "felaktigt lösenord", shitshitshit, vad har jag för lösenord?
Jag kan inte komma på det. Jag sitter där framför skärmen, känner mig totalt handlingsförlamad och skakar lite smått. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Till slut inser jag vilket I-landsprobelm jag brottas med och kan inte göra annat än att skratta. Det spelar ingen roll att jag är ensam hemma, sitter i det tysta mörkret och har I-lands-panik, jag skrattar ändå. Och riktigt högt också.

Är vi såpass larviga i dagens samhälle att vi verkligen får en känsla av panik utan ett titt på Facebook varje dag? Eller utan att logga in på MSN för att se vilka som är online... Eller utan våra mobiltelefoner? Eller gäller det bara mig...?
Trotsa I-landsproblemen och glöm alla lösenord för en dag. Känn paniken för i helvete. Och skippa gärna middagen också. Det blir sannerligen inte lätt att sova efter det...


godnatt...

bananer och kotungor

Jag har fått ganska konstiga matbegär den senaste tiden. Jag vet inte om det beror på min konstanta sjukdoms-period eller något helt annat, men jag vet iallafall att det värsta någon kan bjuda på just nu är bananer.
Tanken på dem äcklar mig. Konsistensen, formen, smaken, eftersmaken, andedräkten efteråt... Speciellt de där små trådarna som alltid klibbar sig längsmed bananen.

Jag undrar om det är såhär det är att vara gravid...

Ägg är också ganska vidrigt. Och av någon anledning vill jag verkligen ha nygräddade baguetter.



godnatt, < 3