aska och daggmaskar

,
Plötsligt händer det.
Det händer någonting som gör att det känns. Från tårna. Hela vägen genom kroppen. Upp till huvudet. Värmen. Livsglädjen. Känslan.
Av tystnaden. Av ljudet. När du plötsligt inser att det är såhär det känns att vara lycklig.
Plötsligt händer det. Lycka.

friskt och hyperaktivt

,
Söndagsångest. Beslutsångest. Vuxenångest. Separationsångest. Existensångest. Torsdagsångest. Panikångest.
Ångest.
Å, mina gamla kamrater. Det känns helt okej att ni drar en gammal filt över era galna impulser. Det gör mig inget om vi aldrig ses något mer. Precis som halsbrännan i reklamen med den roligt galna musiken.

Ångest. Ansiedad. Anxiety. Ahdistus. I'anxiété.

nattkaffe och svettpärlor

,
Tunga ögonlock och lätta andetag. Någonstans existerade resten.
Men inte här.
Torra ögonglober. Glöm inte att blinka. Med blicken fokuserad flera hundra
mil bort är det svårt att se det som står närmast.
Tänk inte så mycket. Fokusera inte någonstans alls.
Blinka. Fukta ögonen. Blunda.
Boka in alla möten. Släpp alla papper och böcker. Vira in dig i din kokong
och vila. Vila bort vintern. Vila bort ångest och panik. Vila bort mardrömmar och ondska. Glöm det där med att sova.
...vila istället.

grodor och diskmaskiner

,
Regn. Åska. Hårda vindar och... kaos.

elegans och råttsvans

,
Precis just nu. Lycka och lugn. Och så jag.
Nästan som de tre musketörerna.

getingar och hotmail

,
Vinter. Överallt vinter. Omotiverade människor och trötta själar.
Håll varandra över ytan för att inte dränka er själva.
Tillåt varandra att andas. Även när ni står på land.

sopor och tjernobyl

,
Någonting nytt. Blodrött. Tapeter? I hallen. Nya blodröda tapeter i hallen. Hon lät fingrarna glida över den fukt som bildats på väggen. Bakom tapeten. Av limmet. Fuktigt.
Det var förändring. Hon kunde inte bestämma sig om det var något som fyllde henne med glädje eller sorg. Det som varit hennes hade redan dött. Ett steg i rätt riktning kanske. Eller så var det bara någonting som hon hade inbillat sig. Hon hade tvingat på sig själv. Förändringen. Tapeten stod för något symboliskt. Eller ingenting alls.
Det var...tapeter. Blodröda nya tapeter. Det sade henne alldeles för mycket. Eller ingenting alls? De gamla tapeterna kvävdes under de nya. Saknade en betraktares ögon för att kunna leva.
Precis som hon? Ingen luft. Inget syre. Ingenting som höll henne vid liv. Ingenting hade klistrats över henne förutom den depression som hon dragit över sig själv.
Ur fingertopparna som fortfarande snuddade vid de nya taperna sipprade det en osynlig ånga. Någonting som kunde liknas vid ångest.
Hon släppte väggen. Med fingrarna. Med blicken. Hon släppte det med sin närvaro och lämnade lägenheten. Ny. Ny tapet och nya känslor. Känslor som vällde över kanten.
Hon slog sig ut i friheten.

vatten och pinnar

,

tänker inte klart.

tala med mig istället.
,

parov och dammsugare

,
When our souls were introduced
No one of us could ever know
What we will be going through
Feeling high, feeling low

Been in hell, been above
Cried for help, cried for love
And when the darkness sleeps beside you
And the morning is far away
I wanna hold your hand and guide you

Out of hell, out of darkness
Finally we're able to see
See the beauty not the beasts
One step further up at least
But one day...

we will shine

hummus och radiobilar

,
Tänd lyset. Omringa mig med socialt umgänge. Låt telefonerna ringa och messenger blinka. Skratta, le och leka. Känn värmen. Ljuset. Ljuden. Låt mig tanka klart innan ni lämnar mig igen.

kastanjer och hopprep

,
Någon gång ska jag ta tag i det här och se till att det faktiskt blir något av det.

...överallt i fingerspetsarna. Stickor. En ny orm slingrade sig från cigaretten upp mot taket.
Han var kall. Huden sved. Huvudet dunkade. Fortfarande. Dunkade. Som någon med ett baseboll-trä. I hans huvud. Dunkade...
Sista cigaretten tog slut. Askan föll ned på hans fläckiga och insvettade tröja. Han brydda sig inte.
Han slet sig upp från stolen. Den ranglade till. Välte omkull och slog i golvet. Ljudet ekade i hans huvud. Baseboll-slagen ljöd högre. Han hukade sig ned på golvet. Slog händerna för öronen. Stäng det ute. Stäng det. Ute.
När tystnaden inte alls omfamnade honom slog han till sig själv i huvudet. Ovanför örat. Hårt. Hårdare. Igen. Dö värk, döööö! Han lade sig ned på golvet. Andades tungt. Bröstet höjdes och sänktes i en såpass hög hastighet att han trodde att syret i hela lägenheten skulle ta slut. Han svor tyst för sig själv. Han kom till sist på att ingen skulle höra honom hur högt han än svor så han skrek. De värsta ord han kunde. Ställde sig upp, kände sig kraftfylld. Med lungorna fulla av rök från ormarna i taket... och skrek. Han sprang runt i den stort sett tomma lägenheten. Ville se ut. Se, för att veta om det var dag eller natt. Morgon eller kväll. Om solen fortfarande existerade. Fönsterna var igenspikade fån utsidan. Han slog till dem. Slog så länge att händerna blev helt blodiga. Slog så hårt att fönsterglaset gick sönder och fyllde hans händer med svidande sår. Han slog hårt på plankorna som separerade honom fån världen. Som separerade honom från vetskapen om hurvida det var dag eller natt.

söndagsmys och böcker

,
- hiroshima
- nara
- casper
- elva
- charlie
- zacharina
- october