blad och besvikelse

,

Repriser smakar bra ibland.

Börja se andra än dig själv. Snart.

(o)möjlig och trångt

,
Nära. Närmare. Vill kunna känna mitt hjärtat slå i bröstet. Eka i bröstkorgen, känna blodet värma i blodådrorna. Vill vara dig nära nog att känna hur dina andetag möter mina. Känna värmen. Genom hela kroppen. Tryggheten. Bara nära. Utan krånglet och alla lösa trådar. Glömma fallrepet, glömma tankarna, glömma varför.
Bara känna hur det ekar i bröstet. Känna hur lycka känns?

existens och fragment

I stormens öga? Runtom flög föremål som var oidentifierbara. Hon andades tungt. Hon bevittnade när allting rasade omkring henne. Möbler, känslor, identiteter och hela liv. Föll ned. Slogs i splittror och tynade bort i minnet. Opåverkad av det som skedde stod hon kvar. Apatiskt. En del av henne ville skrika. Ville sörja det som hon såg rann ur händerna på henne. Den del som inte längre orkade stängde av. Den del som inte orkade hantera det negativa.

Klagomål. Tankspriddhet. Tårar. Apati. Avsaknad av medkänsla. Egocentriskt. Spänningar. Kyssar, närhet, värme, kärlek. Sluta aldrig. Sluta aldrig känna. Paus där.

ctrl och morgon

,
Perspektiv. Distans. Kyskhet. Tystnad. Framförhållning. Planering. Övergivenhet. Oro. Andetag. Gasmoln. Giftormar. Hat. Frikännande. Uran. Dåtid. Snabbhet. Priser. Döden. Eld. Aska. Minnen. Ingenting. Känslan. Ingenting. Apati. Förödelse. Hjärtslag. Svek. Närheten. Tidskrävande. Tillintetsägande. Gammastrålning. Ilska. Vrede. Nolltolerans.
Och så allt annat som egentligen inte spelar någon roll.

mail och kampsport

,

Malin mailar på beställning...
Jonas Gardell öppnar en av sina böcker med historien om tomaterna som går över vägen. En av dem blir till ketchup. Jag önskar att jag också kunde öppna med något lika klyftigt. Simpelt. Men fortfarande någonting man känner igen sig i. ...ketchup.

Som din tidigare önskan var att jag skulle roa dig, har jag dessvärre ingenting roligt att komma med. Jag är varken road av att chatta med en inkompetent personal från IKEA eller tänka på att jag måste få detta mail att bli så läsvänligt som möjligt.

Dock jagas jag av en fluga som hemsökt mig under...tja...i stort sett hela dagen.

Jag ledsnar snabbt. Fast det vet du ju redan. Jag har lätt att hitta ny taggning någon helt annanstans. Det kan också vara därför det tagit mig galet lång tid att skriva detta mail... Dessutom vet jag inte vad du söker. Eller vad jag söker. Eller vad jag ens vill just nu i det deprimerade höst-Sverige som vi nu gjort till vardag. Näjustdet! Ett roligt mail var det ju. Vilken lust jag fick att klistra in en massa "din mamma"-skämt här så du iallafall fick le lite, för jag känner att dethär är ju snarare deprimerande än roande.

OCH INGET BRA GÅR DET PÅ TV HELLER.

Jag kommer aldrig någonsin komma upp i samma klass som dina mail har.
Jag fick en massa idéer förut. På saker att sätta i detta mail. Min att-göra-lista kanske. Eller saker-som-är-bra-med-sommaren-lista. Eller kanske en varför-skolan-är-tråkig-predikan. Men det skulle ju bara vara för att det faktiskt ska stå någonting. Och anledningen till att jag berättar är ju för att...det ska stå någonting.

Jag kan tipsa om böcker. Eller bjuda över dig på kaffe (Haha! Redan gjort. Ses om en timme.) eller berätta någonting deprimerade. Som faktumet att jag saknar hur det var förut. Enklare. Kanske mer sorgset, men usch så mycket enklare.
Undra hur det skulle kännas att inte känna någonting?
Jag vill sätta upp flygblad på väggarna. Med konstruktiva texter. Eller kanske bara två-tre ord som är slumpmässigt valda. Utan någon anledning alls. Det kanske vore ett projekt för oss två? Rusa runt i Sthlm och sprida texter i tunnelbanor och torg som inte gör någonting. Och kanske även texter som faktiskt gör massor.

Vi kan väl...?


Douglas svarar:
Skrattade åt "din mamma" saken. :3 Det behövde inte vara ett glatt mail. Du kunde berättat lite om hur du mår. Eller något.
Visst kan vi det, att springa runt och sätta upp lappar låter extremt mycket bättre än att ruttna bort i min datorstol. Men, vi har ju så många projekt att genomföra. Hinner vi verkligen det? Resor hit och dit, smågrejer. Ja, gud vet vad. Eller, nej. Det gör han nog inte. Gud är ganska keff.
Jag tror att det skulle vara ganska värdelöst att inte känna någonting. Att inte kunna känna att man är glad eller ledsen. Tänk lite. Jag gillar att vara sorgsen, det ger mig en känsla av att jag lever.
Jag kan hålla med dig om att det var enklare förr. För min del var det inte speciellt sorgset, snarare ensamt. Det var fan väääääärsta grejen när jag lämnade lägenheten för annat än att gå till skolan. Fan vad instängd jag var. Fast det ändrades ganska snabbt när jag träffade dig. Tack. Tack för att du finns. Kan gott tacka för gårdagen på samma gång. Det var mysigt. Du är fortfarande skyldig mig en Pirateskväll.
Vi ska fan fira våran ettårsdag! Vi måste bara bestämma ett datum först... :D Var det i Januari? Oo Inte februari? Jag kommer inte ihåg när vi spammade Malins facebookstatus. Hon kanske gör? :D FRÅGA! :D
Ahhhhh minneeeen. Fick värsta nostalgitrippen i natt! Kommer fan inte ihåg vad det handlade om... tror jag tänkte på Douglas. Fan vad svårt det var att somna. Fast, när jag hörde att du andades lite djupare som i "Nu sover jag fan" så blev jag lite glad. Jag kom på varför jag blev arg när jag fick reda på att du och Douglas hållt på förut. Tänkte på det i natt. Äsch, det är gammalt.
Jag tror jag förtränger mycket som händer i mitt liv. Speciellt när jag är orolig. Eller rädd, mest för att inte gå under helt. Varför är vi människor så känsliga? Gillar att jag fått hela min barndom återberättad för mig. Eftersom jag inte kom ihåg ett skit. Oro påverkar kroppen något extremt.
Egentligen vet jag inte varför jag svarar på ditt mail. Vi kommer ju ändå höras av inom 5 minuter.
Visst är det skönt att det inte haglar?

regnbågen och skrattanfall

,
Här är jag. Kom och håll om mig. Låt mig vara dig nära. Känna värmen av dig, lyssna på ingenting annat än tystnaden. Låt mig känna lyckoruset av din uppmärksamhet och glömma allt annat. Lycka, tystnad och värme. Samhörighet och stillhet. Kom nu Lugnet. Kom och håll om mig.

october och stift

,
"The rain brings us heroes."

nilen och tryckförband

,
Skratta. Du har alla anledningar till att vara lycklig. Och när
du skrattar... skratta högt. Så högt att alla andra också vet att du av alla anledningar faktiskt är lycklig.

kattsand och vetekuddar

,
Jag väntar vid det stora sandslottet jag bor i. Kom och möt mig i drömmarnas värld. Ta min hand så jag kan leda dig genom mina sagor.
Försök att förstå när jag förklarar det som gör mig lycklig inombords. Försök att uppskatta det jag pekar på, när jag säger att omgivningen är det som får leendet att sprida sig. Försök att se det som jag ser i mitt sagoland. Uppskatta min lycka. Lyssna på mig. Uppskatta mig.
Kom och håll min hand.

helgon och sveda

,
Tomma nystan. Han fingrade över tankarna men lyckades inte att lösa det.
Vad fanns det att lösa ens?
Någonstans längsmed vägen dog allt. Alla känslor. Ordlöst och innehållsfattigt. Det gick inte att säga vad det var som sved. Vart det kändes som värst.
Han mår dåligt utan att veta på vilket sätt. Dåligt utan att veta varför eller på grund av vad.
Dåligt för att det är så. Dåligt utan att prata om det.
Stäng världen ute och svälj det. ...han väljer att svälja orden för att han inte vet i vilken ordning de bildar den bästa meningen. För att han inte vet vilka ord han har att välja bland.
För att någonstans vet han inte hur han känner.
Hans tomma nystan.

kastruller och remmar

,mamma, i en tid för sig

rice och trosskydd

,
Torra händer rakt ut i luften. Letade inte. Sökte inte. ...stretade. Obefogat. Varför kändes det inte någonting när lågorna slickade den bara huden? Smälte klädesplaggen och åt de små hårstråna över huden. Ingenting. Ett tomt eko drog genom skalet av självständighet. Lyste upp. Tills kroppsdelar, fragment, sinnet och minnen blivit till aska.

gäss och frankrike

,
Nostalgitrippar.
Men kan göra det helt obemärkt. Med hörlurar inpluggade i öronen och med hemligheter som sipprar ur dem. Ingen annan behöver veta. Precis hur lyckan känns. Sipprar...
Av saker som borde få mig att rysa.... ler jag.

gurkor och hagelstormar

,
"Att känna. Kanske är meningen med livet. Även fast det ibland känns sämre. Men att känna lycka. Man känner det inte om man inte känt det dåliga först. Det...kanske är meningen med livet." - trivsam familjemedlem