tokyo och struktur

Vi gör det här för att vi måste, vi gör det här för att vi kan. 
Det finns en längtan till allting som inte åker hem. 

Allt är kvar. Allting finns. 

cement och trolleri

Jag borde spara på lite energi stället. 

bensin och spikar

tim burton

The Boy with Nails in his Eyes

put up his aluminium tree.

It looked pretty strange

because he couldn't really see.

Jag har kanske bara fastnat totalt för det omöjliga. 

burton och toxicboy

To those who knew him

-his friends-

we called him Roy.

To others he was known

as that horrible Toxic Boy.

He loved ammonia and asbestos,

and lots of cigarette smoke.

What he breathed in for air

would make other people choke!

His very favorite toy

was a can of aerosol spray;

he'd sit quietly and shake it,

and spray it all the day.

He'd stand inside the garage

in the early-morning frost,
waiting for the car to start

and fill him with exhaust.

The one and only time
I ever saw Toxic Boy cry
was when some sodium chloride
got into his eye.

One day for fresh air
they put him in the garden.
His face went deathly pale
and his body began to harden.

The final gasp of his short life
was sickly with despair.
Whoever thought that you could die
from breathing outdoor air?

As Roy's soul left his body
we all said a silent prayer.
It drifted up to heaven
and left a hole in the ozone layer.


TIM BURTON

samhörighet och kyssar

Tänk om det för mig bara är du som existerar nu. 

Och tänk att lycka ibland bara kommer i små svallvågor innan de drar vidare. 

facebook och bom

Det tog ett tag innan jag kom på varför allting kändes så extra surt just nu. Extra segt, långlivat och tråkigt.

Allt jag gör nu för tiden gör jag för att jag känner mig tvingad. Det är tvång. Tvång att ta sig upp sex på morgonen. Tvång att tvätta. Tvång att agera och socialisera. Varje gräl, varje måltid, varje egocentriska handling - tvång. Inte ens det som folk gör för att det tillfredsställer dem tycker jag är roligt. Att umgås, att vara nära, att försöka att vara civiliserad känns som tvång. Tvång att hälsa på grannen. Tvång att kramas med barndomsvännen och det är tvång att iallafall ge det ett försök att le. 

Är det så det blir när man egentligen inte vill göra någonting alls?