bitterfittor och gräsklippare

Ständig förändring för att undanskymma uttråkningen. 
Ingenstans får något pågå för länge innan det ekar inom mig att någonting nytt måste ske. Att sitta hemma håller inte. Att tro att jag vet bättre håller inte. Att veta att jag inte kan är en helt annan sak. 

Överallt vet jag att det finns fler än mig som får hjärtklappning av att tänka på upprepning. 
Det trista, genomruttna och säregna denna gång är att det jag trivs med, det jag ler av och det som fyller mig med glädje blir monotont och tomt tillslut. 


Är du medveten om att jag grät när du höll om mig igår?

nudlar och yrkesskador

a man of words and not of deeds

is like a garden full of weeds,

and when the weeds begin to grow

it's like a garden full of snow,

and when the snow begins to fall

it's like a bird upon the wall,

and when the bird away does fly

it's like an eagle in the sky,

and when the sky begins to roar

it's like a lion at the door,

and when the door begins to crack

it's like a stick across your back,

and when your back begins to smart

it's like a penknife in your heart,

and when your heart begins to bleed

you're dead, and dead, and dead indeed

morotskaka och apelsinkross

,
Det brann. Inombords sved röken i lungorna. Hon hostade, harklade och försökte förse lungorna med det syre dem behövde. Hon pinades, svettades och släpade sin kropp över det som hon tidigare känt till som köksgolv.
Hettan sved över huden och hon kisade med de redan tårfyllda ögonen. Runtom henne stod möblemanget i fräsande lågor. De piskade väggarna och slukade det som för dem var ätbart.
Blicken sökte fäste men fann ingenting, händerna banade fram vägen och andetagen var korta och skrovliga. Kläderna hon bar var smutsiga av sot, hennes hår fastnade i svettdropparna som bildades i pannan. Ingenstans kände hon igen sig själv. Överallt flödade den vettskrämda paniken.

,

sammetslakan och knappar

Trött på att roa och underhålla de otacksamma. Hon fick ingenting tillbaka som hon kände var värt att fortsätta för. Någonstans visste hon att hon var den enda som stod utanför. Hon ville ha det som ingen bjöd på.

"Önskar att du var här. Varje millimeter av mig är varm. Jag känner min kuk dunka under täcket. Önskar bara du var här så våra varma kroppar kunde mötas."

Inombords längtade hon efter det som hon saknade. Hon ville ha det som hon visste att hon höll sig själv borta ifrån. 

Någonting ekade. Någonting... skrek. Någonting ville det som hon oroade sig för.

En dag skulle hon låta sig själv flyga bland molnen. En dag skulle hon fylla sina lungor med lycka. En dag skulle hon må underbart bra och en dag skulle hon falla fritt. Nedåt. Mot det hårda. Och det skulle återigen innebära en svårare procedur för att slå sig tillbaka. För att kunna ta sig tillbaka upp tillbaka till molnen. 

tshaarlech och sockerkickar

malfoy, säger (20:37): (NEEEEJ, jag hade ju en dundertokig stavning på ditt namn idag under mattelektionen. Vart tod den vägen?!?! DDDDD: )
malfoy, säger (20:37): Och förresten så failar vi lite överallts.
malfoy, säger (20:38): Jag glömde de porriga inledningsfraserna.
malfoy, säger (20:38): Tshharleesh.
malfoy, säger (20:38): Låter lite gay.
malfoy, säger (20:38): Och så vill vi dagens valfira!
malfoy, säger (20:38): Vakna nu för faen innan jag har mombad sänder dig häääär.
Det går inte att visa snabbmeddelanden som skrivits för hand i din meddelandehistorik.
Det går inte att visa snabbmeddelanden som skrivits för hand i din meddelandehistorik.
malfoy, säger (20:40): Challeeeeee.
malfoy, säger (20:40): ><
malfoy, säger (20:41): Sluta vara så seg innan jag bestämmer mig för att mobba någon annan.
malfoy, säger (20:41): Och jag skulle minsan blinka bättre.
malfoy, säger (20:41): Jag vet inte hur man gör det.
Det går inte att visa snabbmeddelanden som skrivits för hand i din meddelandehistorik.
malfoy, säger (20:42): Kolla! Malfoy! Och väldigt rund och verklighetstrogen. Men jag har fetare armar.
malfoy, säger (20:43): Och så, ser det ut som att min kiss-aura lyser. Men det ska alltså blinka. Och det gick ju inte. Men blundar du liksom massa gånger, och liksom blinkar, då blinkar ju hela grejern.

malfoy, säger (20:43): Så jag lyckades känner jag.
malfoy, säger (20:43): :D
Challe säger (20:44): Men

Challe säger (20:44): Jag

Det går inte att visa snabbmeddelanden som skrivits för hand i din meddelandehistorik.
malfoy, säger (20:44): Kolla! Det ärj ag igen. Jag viberar så mycket för jag blinkar så väldans!
malfoy, säger (20:44): HAHAH.

malfoy, säger (20:45): Chaaaaarles.
malfoy, säger (20:45): Kramis!
malfoy, säger (20:45): <3

Challe säger (20:45): Vad... GÅR DU PÅ?

elbilar och vintervindar

taktiskt omotiverad att medvetet välja. bortglömt och elakt undanknuffat.
överallt. ingenstans. framförallt...
illviljan att begrunda det bortglömda.
rubiner. tankar. olja. fragma.
dilemmat stod kvar och betraktade de så praktiskt kvarlämnade.
som planet störtade. föll. kraschade. exploderade.
överallt. överallt.

samtida och frånvarande. dunkande inombords. skrikande. vill ut. vill fram. vill tala. vill säga...

panik.

samhällen och valio

ute och går med min padre.

papí: oj, vad det luktar brandrök.
malfoy: men... sötälje.
papí: justja. jag glömde bort vart jag bodde...
malfoy: hur ska vi nu hitta hem?



Hon steg aldrig upp. Det behövdes inte. Hon hade varit uppe hela natten. Igen. Solen lirkade sig upp på andra sidan hyreshuset. Det var inget man märkte av, bortsett från att allting blev lite ljusare, eftersom de mörka molnen höll solen väl dold. Halv sju på morgonen visste hon att hon chansade, men hon lät signalerna gå fram ändå. Det var inte ens en morgontrött röst som svarade. De som inte kan göra det de borde göra får helt enkelt göra något annat. Tillsammans. Om det hade varit vår hade de mött solens morgonstrålar, hade det varit vår så hade de bevittnat solens uppgång över den stad som de delade samma glädje inför.
De vandrade, samtalade, lättade på hjärtan och delade. För att de visste att de hade varandra.
Timmarna de spenderade tillsammans var timmar som de visste skulle passera hastigt. Trots att de senaste dagarna smält ihop så var hon någonstans nöjd. Hans övertygande kramar fick henne att landa på det stället hon visste att hon var trygg. Föregående sommaren var den tid då trubbel inte stod skrivet ännu.

Nostalgitrippar kan orsakas av annat än sniffande på markeringspennor.

samsung och höstlöv

och hela världen skrattade åt henne.

iskallt

idioti och reglage

"Egentligen var det bara en tidsfråga innan den tiden skulle komma tillbaka.
Den tiden då allt hon gjorde var att växla panikattacker med ångest, tårar, sömn och smärta. En sak blev en sak för mycket och inte helt oväntat raserade allt hon byggt upp. Vart hon än rör sig, vad hon än gör, känner hon mig inte bekväm eller tillrätta någonstans.
Hon saknade det som gjorde henne glad, det som hade varit hennes syre. Det hon byggt upp. Raserade.
Promenader som varade i timmar blev hennes räddning. Hon lät vintervindarna dra i henne, hon lät snöstormar piska henne. Hon kände hur fingrarna domnade av i kylan. Hur skavsåren blödde i skorna. Hur kylan fick en ilande smärta att sprida sig genom henne. Hon inbillade sig att det var vad hon förtjänade. Hon vandrade. Överallt, och utan något slutmål. Hon försökte att slå bort de tankar som fick henne att falla handlöst till marken.
Varje morgon vaknade hon med svullna ögon. Varje morgon kände hon hur ångesten kröp sig närmare. Varje morgon lät hon sig själv ligga kvar i sängen och ruttna bort litet mer. Hon visste att varje dag hon spenderade utanför civilationen, varje dag som hon avstod ifrån att se dem som hon kände, varje dag gjorde hon det värre. Varje dag visste hon att det skulle bli svårare att ta sig tillbaka till den verklighet hon en gång känt till som hennes. Hon visste det.
Hon undvek jobb, hon undvek familj och vänner. Hon kände paniken, tårarna, kylan och smärtan.
För att hon förtjänade det."



Vissa människor är genier. Andra dör.

octavio och lorenzo

octavio, lorenzo

Det är egentligen så sjukt fula namn. Speciellt med tanke på att det är två tjejer. Och speciellt med tanke på att jag inte kan skilja dem åt förrän jag märker vem av dem som gillar att bitas. Sedan tar det tre sekunder så har de blandat ihop sig igen. Men det gör kanske inget. Tidernas gladaste impulsköp.

Vi får se hur länge den känslan varar.

tidsbegränsningar och ekon

rop, sex, närhet

dolda budskap, hemliga hjärtan

kärlek?
leenden, skratt
tomgång

så simpelt, så stort, så...

vi

så typiskt, så känsligt, så underbart

nära, tydligt, tungt

du och jag
för att vi kan

utkast och blomkrukor

Det tog mig tjugo minuter att komma på ett bra sätt att skriva om det som skett. Jag vet fortfarande inte vad jag ville ha sagt, vad meningen var eller hur det ens var bra. Egentligen spelar det ingen roll eftersom jag tappade tråden totalt efter ett såpass meningslöst mess att man egentligen bara vill ge avsändaren en hand-slap. 
Jag borde få en hand-slap...

hjärtblödning och grussåsen

Kan inte hjälpa att känna mig utanför när världen springer förbi mitt stängda fönster.