utkant och mysskägg

Varför låter det som att det gnisslar i byggnaderna omkring oss?

tusen och evigheten

nästan ett år sedan.

hemma hos högmans
ann: hej malin!
malin: hejhej!
ann (till anton): har du beställt henne?
anton: hah! så fungerar inte vår relation!
*en halv sekunds paus*
anton (till mig): malin! vill du ha en kram?!
malin: nej.
anton: jodå!
*malin får en kram*

kritiskt och småsmärtor

Hur jag beundrar mig själv som kunde låta bli det. Låta bli den extra smärtan som jag ibland - men dock mer sällan - utsätter mig själv för.
(Jag inte har låtit honom påverka mig förut.) Och inte nu heller, har gömt undan kanylerna.

The sea is just a better version of the sky.

ostbågar och plotter

Och plötsligt skenade hjärtat iväg.
Inte på det bra sättet men dock fortfarande aningen tillfredsställande.

troskant och pastill

Byxorna luktade av honom. Inombords växte det av någonting jag var osäker på om jag uppskattade eller inte.

Utomhus föll regnet i ett försök för att skölja bort det. Dagen, känslan, världen och alla som tillhör den. Allt stod dock intakt. Jag blundade. Såg det framför mig. Förvånansvärt väl faktiskt. Nästan så där som om det hänt eller händer i verkligheten. Hjärtat slog hårt i bröstet och ögonen... nej. Ingenting att gråta över, men det var blött ändå. Överallt. När ösregnet sköljer ned över... allting. Hus som blev till smulor, människor som flöt på magen och färdades slumpmässigt vidare via stora forsar. Det drog upp till fullkomlig storm, synfältet suddades ut av regnmassorna och det fuktades lite på min hud innan jag valde att slå bort tankarna, människorna, känslorna och världen med alla tillbehör.
Tacka Gudarna för att det hugger till i lungan oftare än i hjärtat.