,
Hans hjärta dunkade i bröstet på honom. Lika hårt som dagen innan denna, och dagen innan dess. Jag kunde känna det. Känna dess stadiga rytm mot min rygg. Jag lät mig bli liten i hans famn och lugnades av hans hjärtas jämna slag.
Jag kunde höra hans andetag. Känna dem mot mina kinder när jag vände mig mot honom. Sött. Nära. Fuktigt. Den var precis som den brukade. Jag försökte synka våra andetag så jag skulle få andas in... honom. Känna hans luft på min tunga. Nästan samma smaker och dofter som hans kyssar... Men hans andetag var för snabba och korta, mina för långa och sega. Jag lät istället mina läppar snudda hans och han svarade med att hårdna greppet om mig. Då dunkade mitt hjärta snabbare. Tryggt. Nära. Hemma. ...sovandes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar