Plötsligt var jag där. Tre år tidigare i staden med hus lika fyrkantiga som boxar. Blekt färgade och med stora fönster. Jag höll honom i handen och vi skrattade tillsammans. Vi gick genom box-husen och kände vårvärmen i ryggen. Det kom en moppepojke och hälsade på oss. Han rökte en cigg och jag stod i mina pyjamasbyxor lite bakom min dåvarande trygghet. Jag minns att jag snorade lite. Var förkyld. Det kanske handlade om att vi natten innan smygit tillbaka hem från hans granne i drypande blöta kläder. (Varför hade de varit med oss i duschen?) Det var trots allt bara slutet på april.
Men så tog jag mig tillbaka till verkligheten och insåg att jag inte ens mindes hur det hade känts längre. Den där dagen för tre år sedan i staden med de bleka fyrkantshusen, jag minns inte känslan längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar