malfoy, skrev lite lagom rebelliskt:
"Det smälldes hårt i dörren till gaskammaren och det människofyllda rummet fylldes med ekande skrik. Det var otroligt hur en sådan liten rörelse kunde ge ifrån sig så många skräckinjagande rop.
Den sköra lilla kroppen placerades på en ranglig trästol och bands med allt annat än omsorg fast. Lysrören i taket klickade till och mörkret lade sig över alla de vilsna själarna. Ångesten kröp sig på och tårarna brann innanför ögonlocken.
När musiken plötsligt strålade ur de urgamla högtalarna brast det. Hon grät, skrek och vred sig allt hon kunde i den
stolen hon satt fastbunden i.
Hitlers steg ekade. Tystnad. Marschen ur högtalarna upphörde. Skriken tystnade. Ett par ljudlösa tårar slank ned för ett par kinder. Utöver det var det tyst.
Hitlers röst uppmanade sina män att lyda, ty hans ord var lag.
Order som skreks över rummet överröstades av kulsprutor och kanonkulor som ven utanför fönstret.
Hitler, avfyrandet av vapnen och skrik som satte igång från hennes egna försatte henne i en panikattack. Det ekande i hennes öron och och fastbunden i stolen fanns det inte så mycket hon kunde göra annat än att förtvivlat sprattla med benen och försöka överrösta de övriga med hennes nätta, ilande skrik."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar