ask och midsommar

"...och invigde det."
Han blinkade med ena ögat åt henne. Trots att det var en sådan klyscha och egentligen kändes ganska larvigt så kunde hon inte undgå att känna ett pirr sprida sig längsmed hennes ryggrad. Det rörde de två. Någonting de hade gemensamt. Något de delade.
Runtom middagsbordet hade de varit de enda som förstod. Och mindes...

Hon mindes kyssarna, hans händer över hennes kropp. Tystnaden som bröts av avlägsna fylleskrik över havet lite då och då. Hon mindes vågorna, dofterna, smakerna.
Och andetagen. I hennes fantasi satte de sig längsmed tältväggarna och bildade små, små droppar likt daggen på gräset en fuktig vårmorgon. I verkligheten surrade bina utanför och inuti tältet existerade de enda dropparna på deras egna kroppar.