sårskorpor och segel

Från en annan dimension.
Om vi lämnar fläckiga lakan bakom oss. Om vi lämnar midnattstårar, blodiga underkläder och allt annat som svider och smärtar. Om vi lämnar tågspårsdrömmar och det onda i magen... om vi lämnar det som är värst - bakom oss. ...när vi väljer att se förbi det som torde vara så simpelt men som ibland ekar inombords. När vi släpper det som tynger och när vi inte längre kan se det som en gång fick oss att kvida. Då kan vi fokusera på det som känns bäst.
Det som kittlar och det som leker. Då kan vi fokusera på händer. På kyssar. På värme och på närhet. Och när vi inte tänker på annat än den feberdröms-aktiga känslan som placerar oss på en annan planet. Då skulle jag dö lycklig bland rymdstenar och månsand.