I stormens öga? Runtom flög föremål som var oidentifierbara. Hon andades tungt. Hon bevittnade när allting rasade omkring henne. Möbler, känslor, identiteter och hela liv. Föll ned. Slogs i splittror och tynade bort i minnet. Opåverkad av det som skedde stod hon kvar. Apatiskt. En del av henne ville skrika. Ville sörja det som hon såg rann ur händerna på henne. Den del som inte längre orkade stängde av. Den del som inte orkade hantera det negativa.
Klagomål. Tankspriddhet. Tårar. Apati. Avsaknad av medkänsla. Egocentriskt. Spänningar. Kyssar, närhet, värme, kärlek. Sluta aldrig. Sluta aldrig känna. Paus där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar