söndag, november 08, 2009

helgon och sveda

,
Tomma nystan. Han fingrade över tankarna men lyckades inte att lösa det.
Vad fanns det att lösa ens?
Någonstans längsmed vägen dog allt. Alla känslor. Ordlöst och innehållsfattigt. Det gick inte att säga vad det var som sved. Vart det kändes som värst.
Han mår dåligt utan att veta på vilket sätt. Dåligt utan att veta varför eller på grund av vad.
Dåligt för att det är så. Dåligt utan att prata om det.
Stäng världen ute och svälj det. ...han väljer att svälja orden för att han inte vet i vilken ordning de bildar den bästa meningen. För att han inte vet vilka ord han har att välja bland.
För att någonstans vet han inte hur han känner.
Hans tomma nystan.

2 kommentarer:

Adjo sa...

Jag vet inte hur jag hamnade på din blogg. Nån slump typ. Jag gillar att läsa det du skriver för det påminner om mig själv och min blogg.
Ditt sätt att uttrycka känslor och tankar, situationer i relationer, hur du målar med orden.

Douglas sa...

Påminner mig ganska mycket om mig själv. Att inte riktigt veta vad som är fel, att aldrig kunna säga hur man känner.