Hon förde koppen till sina fylliga läppar och kände den beska smaken av espresso när den varma vätskan flöt över hennes tunga. Hon andades in kaffeångan och kände hur hon metodiskt valde att stänga cafépratet ute. De nya röda spetstrosorna hon bar skavde i grenen och hon ville inget hellre än slippa det obehag som sköt igenom hela kroppen för varje gång hon rörde på sig. Armbandsuret sade åt henne att hon redan hade väntat länge nog. När hon reste sig upp för att ta ta sig ut ur det fördömda landet av kaffedrickande ungdomar kunde hon inte undvika att upptäcka sig själv i spegeln som var så välplacerad ovanför cafébaren.
Hon märkte att hon stod ut makabert från mängden. Hon såg ut att höra hemma på röda mattan. Hennes helsvarta aftonklänning räckte inte längre ned än fjortonåringarnas tunikor och hennes nyrakade ben landade i nya Jimmy Choo-skor. Hon var väl medveten om att hon var oerhört vacker för sin ålder, och med det i tankarna kunde hon lämna fiket och det ihåliga pratet bakom sig med självförtroendet i topp...
Märkte ni hur osmidigt jag hoppade i tempus, eller hur totalt meningslöst detta kassa inlägg är?
godnatt,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar