Trött på att roa och underhålla de otacksamma. Hon fick ingenting tillbaka som hon kände var värt att fortsätta för. Någonstans visste hon att hon var den enda som stod utanför. Hon ville ha det som ingen bjöd på.
"Önskar att du var här. Varje millimeter av mig är varm. Jag känner min kuk dunka under täcket. Önskar bara du var här så våra varma kroppar kunde mötas."
Inombords längtade hon efter det som hon saknade. Hon ville ha det som hon visste att hon höll sig själv borta ifrån.
Någonting ekade. Någonting... skrek. Någonting ville det som hon oroade sig för.
En dag skulle hon låta sig själv flyga bland molnen. En dag skulle hon fylla sina lungor med lycka. En dag skulle hon må underbart bra och en dag skulle hon falla fritt. Nedåt. Mot det hårda. Och det skulle återigen innebära en svårare procedur för att slå sig tillbaka. För att kunna ta sig tillbaka upp tillbaka till molnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar