Som då fast i en helt annan tappning. Ingenstans här för det är aldrig som då igen. Önskan om att veta allt fast ändå att alltid stå utanför all logik så man trots allt ändå kan skylla på faktumet att känslan är det som spelar roll.
Att inte längre veta när det har blivit fel är väl om något felet i sig. Då världen sakta raserar omkring en och man inte riktigt märker det förrän man ligger begravd under all bråte och det gör ont. Ont så in i helvete. Inte riktigt som en blixt från klar himmel bara att...man väljer vad man ser. Precis som man väljer det mesta.
Att inte välja är ett val i sig.
Att bara ser på är också ett brott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar