Som om jag inte redan visste att jag gömmer mig mer för mitt eget bästa än någon annan. När ingenting är överallt är tiden går alldeles för fort. Någonstans tror jag att jag vet. Vet alldeles för mycket för att ens försöka förstå mig på det. För långt där borta är du ändå. En liten del av mig själv som jag gav till dig och aldrig någonsin kommer få tillbaka. Kanylerna och lite vett borta med tanken om ett bättre... Bättre oss. För du är aldrig den samma. Kommer nog aldrig bli.
Längtar, söker nya, finner, finner bättre och är ändå. Inte riktigt här, inte riktigt nöjd, inte riktigt... samma sak.
För att någonstans finns en bättre bild. Ett bättre oss. Som jag ändå någonstans vet inte riktigt passar denna tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar