yllekoftor och orangutanger

Jag raderar saker. Konstant numera. Det har nästan blivit så att jag letar efter saker att radera för när jag väl kom igång så fick det inget slut. Har raderat folk, nummer, bilder och gamla mess från diverse tekniska och social medier eller prylar. Det är nästan som om det inte riktigt försvinner helt förrän man har tagit sig tiden att radera numret från SIM-kortet. Som om det inte spelar någon roll om man inte pratats vid på år, det är när numret raderas som personen faktiskt försvinner ur ens liv på riktigt. Och någonstans är det ju lite lustigt hur vi helt plötsligt har blivit så beroende av sociala medier att det kan kännas så fel att radera någon som vän utan att man egentligen tycker illa om personen. Det här med att gå vidare i livet har ju faktiskt ingenting att göra med hur svårt man har för att radera forna känslor i form av telefonnummer, gamla mail eller mess. Eller?