Så ofta att jag inte ens kan skilja på tiden. Igår? Har saknat solen. Har saknat det där naiva, godtyckliga och äkta. Är glad för att jag fick det igen, men ledsen för att det är borta så snabbt. Snabbvisiterna är nästan värre än inte ha det alls. Så därför, min vän. Inte den här gången. Inte på ett tag. Inte mer morgonångest, inte mer mörker.
Vi hörs till våren. Mörkret är snällare då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar