röktäcke och väst

Varje gång, likadant. Vet inte längre hur det ens blev såhär till att börja med. Utan att ens veta vart jag skulle hamnade jag någonstan jag inte vet vart jag är. Oroad, lättroad. Alldeles för nära och alldeles för långt bort på samma gång. För att du säkert inte ens vet själv hur det är.
Som om jag inte ens stod med fötterna på samma mark som alla andra längre. Utan att veta vart jag var, vart jag skulle eller hur jag ens kommit dit. Alldeles för närvarande för att vara du, alldeles för ovanligt för att längre kunna veta vad som är dröm och vad som är verklighet. Vet inte längre hur jag ens kom hit. Men inuti känns det ändå ovanligt lugnt.